29 mars 2011

Vad ska jag ha för titel?

Kan ju inte ha ngn spray eller sprutdag inte heller ruvardag då de små liven inte ville stanna hos mig. Känner mig tom och inte alls glad med livet. J försökte peppa mig, när mensen är över blir du alltid glad igen! Får väl hoppas på det och räkna ner mina mensdagar i tystnad...

Det är ju en hel evighet till den 2 maj då vi ska till Huddinge för ett första samtal. Vad ska man hitta på under tiden för att få dagarna att gå. Man vill ju ha något att se fram emot som ligger lite tidigare än maj. Funderar på att skaffa katt. Vad tycker ni om det? Det skulle vara så kul att få ta hand om den och mysa, ett litet substitut till en riktig bebis. Ska nog kolla blocket och se om jag hittar ett litet liv att älska. Tänk om det var lika lätt med bebisar, det hade ju sett ut.

Hur tänker ni andra därute när det gäller äggdonation och adoption? Jag vill iallafall om jag orkar och kan fortsätta att försöka få ett biologiskt barn. Men hur länge ska vi försöka? Hur länge orkar vi? Måste nog prata med en dr och höra deras åsikt. Kön till äggdonation är 1,5 år i sthlm. Det är ju inte sant. Hur lång tid som helst. Adoption är nog inget jag vill egentligen men jag vet att den tanken skulle kunna mogna i mig och heller ett adopterat barn som jag vet att jag skulle älska än inget barn alls. Men det är en väldigt läskig tanke. Dessa köer är ju ännu längre tror att det är ca 4-6 år och så kostar det ju så sjukt mkt pengar. Tänk vad man gör för att få en knodd och hur mkt pengar man lägger på hela karusellen. De som blir gravida på vanligt sätt inser inte hur lyckligt lottade de är. Först ett barn på enkelt sätt och utan att behöva betala en penny, dessutom har de säkert kanska skönt undertiden i jämfört med en annan som ligger och spretar på benen inför en främmande man som har en härlig nål på 30 cm som han sticker in i en. Men vad gör man inte!!

Ska nog deppa på i några dagar till och sedan ta nya tag och komma igen!

Nu snöar det igen. Inte ok!

Kram på er.

3 kommentarer:

  1. Hej! Jag känner så väl igen din tankegång. Det är samma saker som jag kämpar med hela tiden. Hur länge ska man orka och vad händer sen? Känner som dej med adoption men äggdonation vet jag inte, viiiilll ju ha ett biologidkt barn, ett barn som är hälften mej och hälften min man :)Men kanske det blir aktuellt för oss nån dag med ÄD. Så det är verkligen kasst att det är så lång kö. Men antar att man måste leva i nuet och ta de känslorna sen, men visst det är jävligt läskigt. Jag skulle så gärna skaffa katt om vi bodde lite mera lämpligt för att ha en liten misse att mysas med :) Stryrke kramar!!!

    SvaraRadera
  2. Så sant att man inte vet vad man gör emellan försöken, ja tycker oxå att rubriken är jobbig varje dag...dag utan innehåll 1...2...3 osv? Maj är långtbort men endå nära men ja förstår dej för ja tycker lördag ä sjukt långt bort...
    En kattunge ä aldrig fel, ja har djur o det får verkligen tiden att gå...ett skönt substitut.
    Kramar www.ickans.blogg.se

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera